Julafton.
Tidens hastighet har börjat skrämma mig. Jag kan inte längre mäta den i sekunder, minuter eller timmar.
Är det inte julafton så är det nyår, är det inte nyår så är det min födelsedag, är det inte min födelsedag så är det sommarlov eller någon annan stor högtid, sen är det nytt år igen.
Jag vaknade upp till ett "God Jul" sms, och telefonen har fortsatt plinga sen dess. Det har lagats mat, och spelats jullåtar (dock inte Peter Jöback) som gjort favvorit julskivan i år. Kl 12.00 började släkten droppa in och sen dess har det varit fullt hus. Resten vet ni. Sill, kalleanka, julklappar, julbord någon gång där emellan har en eller två stycken hunnit somna till, om inte så gör man det efter julbordet och vaknar upp lagom till gröten.
- vi är inte där än.
Jag har absolut fått vad som önskats och är supernöjd med alla klappar. Klocka & snö-smycke, pengar och glas med mera. Hoppas alla är minst lika nöjda, och att dagen forsätter mot sitt slut med ett brett leende.
Med tanke på min dåliga uppdatering, önskar jag redan nu ett Gott nytt år.
"Just because you haven´t seen it, doesn´t mean it don´t exist."
Like chocolate without any milk.
Julfest, partey.
Låt oss rocka!! :)
It´s who I am.
Ibland vill jag bara göra klart för andra människor, hur läget ligger till. Att jag är som jag är, och att man inte kan göra mycket åt saken. Jag vill förvarna den nya personen som försöker "tränga sig på i mitt liv", att exakt såhär fungerar jag, att jag är dålig på alla dessa punkter, men bra på dessa och att jag framför allt har ett humör som inte ens min familj lärt sig handtera.
att det inte är lönt! Lönt att lägga energi på mig, för det kommer ändå sluta illa. Jag kommer ändå sluta arg och du kommer sluta sårad. För har man väl gjort mig arg, så är det inte roligt att göra mig glad igen. Det är en lång process och man trötnar lätt. ... Men sen när man läser igenom allt detta, så låter det faktiskt idiotiskt. För varför "förvarna". När stora delar av livet faktiskt går ut på att lära känna, skapa uppfattning och bedöma. Att göra ett val mellan ont och gott, och bra och dåligt. Ibland väljer man fel och även det hör till livet .. och det kallas misstag.
en egenskap hos mig som jag faktiskt kan dela med mig av är min fördomsfullhet. Jag är fördomsfull i högsta grad. I många fall har jag faktiskt haft all rätt i att vara det, då det visat sig att jag haft rätt. Men det blir som ett slag i huvudet, när min fördom visar sig vara fel. En sån smäll fick jag igår. Då jag beslutade mig för att hjälpa en av min mammas vänninor med en presentation. Tro mig, jag kved och gnällde stort sätt hela förmiddagen igår, och var nära på att ringa och avboka våran träff. Jag hade helt enkelt fått en dålig bild av henne och kände mig inte allt motiverad till att ge henne en andra chans. Men tack och lov för att jag gjorde det.
Kvällen blev jätte intressant och trevlig. Full av massa koppar te och prat om allt och inget, och som ett stort tack för hjälpen gick jag där glatt ifrån med en Paradis- chokladask, hundra kronor och en bio-biljett. Vi har även bestämt en ny träff. Då jag ska hjälpa henne igen, och även fika. Med detta vill jag säga att mina fördomar (förhoppningsvis) svalnat lite.
Closed off from love I didn´t need the pain.
Once or twice was enough. You cut me open, and before you know it you´re frozen.
Keep bleeding, Love.