Som vanligt, men ändå inte.

En helt vanlig kväll. Det vanliga jag, det gammla han. Men ändå så nytt. Den svävade medvetenheten i rummet gjorde det nästan spännande. Båda viste, början till slut. Där satt han, i det vid öppna fönstret, lika tyst lika fundersamsfull. Den här kvällen sa tystanden mer än många andra kvällar, som då varit fylla av ord. Det brinnande sterain ljuset på bordet fick vart ända skugga i rummet att dansa. De första tio minuterna var alltid spända, hade alltid varit. Den här kvällen var det inte mera än tystnad och njutning, njutning av honom och vin smaken som kom från glaset jag drack ur. Det var bara en tidsfråga innan vi skulle få se varandras nakna kroppar, upplysta i mörket av ett stearinljus. Blicken den kvällen sa inte mycket annat än "ge mig smaken av rövinet som nu ligger som en hinna på dina läppar" ..
Oh, sluta inte. Detta får inte vara över än. Så bra har det aldrig varit, så nytt har det aldrig känns, med något så gammal. Så kärleksfulla kyssar har jag aldrig fått, inte heller har jag kännt mig så saknad, som inatt. Åskan den här kvällen, gjorde det till något helt oförglömligt. Det ända levande i rummet nu, var ljuset på bordet, regnet utanför, och så vi. Du la armarna om mig, jag la mitt huvud mot ditt bröst, du drog fingrarna genom håret, och där slutade det. Vi somnade in, utmattade av värmen från varandra, också ljuset. Den kvällen lovade jag mig, att för en gångs skull ta vara på alla ögonblick, som en dag kan vara ett sista.

en känsla av smek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback