It's easy if you try.

Som i en bubbla. Svävande , högt över alla andra.. men ändå så underlägsen. Ändå så liten, ändå minst. En dag i taget, steg efter steg, minut efter minut. Ändå måste hon backa, för att ändra den sista minuten, för den blev ju helt fel. Vilket påverkar sekunderna, och tillsist blev hela året fel. Rewind, börja om .. och fel igen. Det där senaste året gick snabbt, hon vet inte om det är från detta året eller förra som alla minnena är ifrån, var det innan eller efter nyår som hon blev slagen? Var det innan eller efter nyår, som hon låg i hans famn, för att ta emot den kärlek han aldrig gav. Det var nog innan nyår, som han drog henne i sängs, för att sedan gräva sig igenom och riva. Riva allt som hon för andra gången byggt upp. Det var nog efter nyår, som ögonen öppnades, och fick se en verklighet som det senaste halvåret inte varit sann. Hon är ju faktiskt minst, minst efter henne, minst efter honom, minst efter alla. Men ändå så gammal, ändå så stor, ändå ansvar, och allvarlighet. Han tog ju inte det, han var ju inte sån, varför måste hon vara det.. han tog ju livet som en lek, söp sig full om helgerna för att glömma bort att han faktiskt var seriös på jobbet, vilket var en synd. Hon blundar, ser hur livet passerar förbi, och känner dig allvarligast. Släpp till livet vet jag, lätta på trycket, lee lite .. Så ja ..
Ett leende förlänger livet.
Dem senaste månadera passerades förbi snabbt, sommaren är snart över. Hösten närmar sig, lika så tankar och deprision. De sista månaderna av hennes år, lär bli fyllda. Lika fyllda som alla andra månader i slutet av alla år som nu passerat. Det underbara med dessa sista månader är, att hon inte vet vad dem ska fyllas med .. pasion.

tonårstankar.

Jag tar mig inte tiden längre, ändå klagar jag på för mycket tid över. Även fast den sista veckan varit frukansvärt hektiskt, och en massa av tältande, resande och sprit likt skit.
har då börjar jobba på hotell, har hittat någon jag håller av .. like always, så är jag över allt och ingenstans.
Saknade efter föräldrar och vänner har varit stor. En underlig sak är att jag inte ens haft tid, att tänka så mycket som jag alltid gjort. Inte på dig , inte på hur jag egentligen känner, eller hur jag egentligen mår.
Igår fick jag möjligheten att göra det, ensam i min stora säng med massor av kuddar och tända ljus.
Jag mår bra, verkligen. Jag har det bra, man gör faktiskt vad man själv vill det till, och jag vill ha det bra..

Idag har jag som ex. varit iväg med Mamma, köpt massa kläder på rea och ätit god mat. Ikväll blir det mys, och tiden den bara rullar på.
Utan att ljuga, så längtar jag faktiskt efter skolan, efter Johanna och rutinerna. Har lovat mig själv att sköta mig, vet att jag kan om jag vill, vet också att betygen kan bli höga. Sommarlov behövs för att kunna inse sådana saker. . Nu tycker jag att skolan, läxor och träningen ska ta ställning igen, så att jag kan börja längta lite efter helgerna igen.
Lite bilder från en sommarfest kommer nedan.

                                      

Dom säger att du inte förändrats, och aldrig kommer göra.
we are.

Jag kan inte längre ta på det, It hurts.

Att ens själ kan finna så mycket ilska, attt det gör så ont att man inte vet vart man ska ta vägen. Nu kan jag inte längre försvara mig, för det tar inte på honom, Det rör honom inte i ryggen. Istället är jag tvungen till att radera ett helt konto, för att han inte ska få komma mig nära igen.
Jag ångrar allt.. Där fanns inget att hämta, det är något jag insett nu, likt förbannat går du och tror att jag fortf. vill ha dig. Det är så frustrerande, nu vill jag bara skrika, eller försvinna, försvinna bort från all smärta.
För så här ont har det aldrig gjort.
Så här mycket tårar har jag då heller aldrig fällt.
Det är nu man vill lyssna på Brad Priesly - Whiskey, för att man verkligen tror att man kan dränka sina sorger. Men icke, dum får man inte bli. Det här med datorn har då ställt till mycket problem för en i världen, ändå lär vi oss inte. Alla ord, och fördomar bryter ner oss, allt prat mellan vartannat, och alla ord som sägs, som inte har något värde, eller något innehåll.
Du har nu en gång fått mig så arg, att jag vill slå, hårdare än aldrig för. Och den ända personen som ska stå i närheten av mitt slag, det är du. Hårt ska det bli. Tanken skrämer mig, när jag faktiskt önskar att du inte vore vid liv. Så elak du gjort mig.

Det borde inte finnas så mycket sorg, en sommarkväll som denna.
Jag går under, ensam.


I should tell you ...

det är så mycket man borde göra, eller borde gjort. Man kan inte hålla på att älta, och ångra, och sen bestämma för att sedan lämna. Det håller inte. Du bryter ner din verklighet, och dig själv.
att se dig, fyllde mig bara med mer ånger, och ilska. Det är nästan så att jag skäms, över dig. Likt din flickvän.
Det är sorligt att inte se någon förändring, att du inte lär dig. Du kan ju knappt stå på dina egna ben längre. What have you done. What have I done. Vi höll i det allt för länge, vi släppte tagen sent. To late.
Det surades en del över att vi var tvunga att se just precis så, men efter att tänkt lite så spelar det ingen roll hur jag ser dig, var jag ser dig eller när. Blicken finner ändå besvikelse, och kroppen fylls av dåligenergi.

Jag har bevisat för mig själv att jag klarar mig utan dig, utan det frutansvärda behov jag hade. Nu är det dags för dig att bevisa det samma, att sluta skriva ord i gåter, och att ta tag i ditt liv. Det är ingen mer än du själv som kan göra det.

Jag är bränd om ryggen, brunbränd, vilket jag är glad över.. Alltså inte röd, utan det bara svider. Att ligga på stranden mellan 11.00 - 15-00 är underbart.
Solen tar tag i alla mina krafter, nu vill jag bara bädda ner mig under mitt svala täcke, och somna till.

Jag gick inte tillbaka till gammalt, utan till nytt. Jag har verkligen nytt nu, och för stunden känns det bra.
Hur länge det varar, är för tiden att bestämma..

Me like :)
so long suckers.