Jag kan inte längre ta på det, It hurts.
Att ens själ kan finna så mycket ilska, attt det gör så ont att man inte vet vart man ska ta vägen. Nu kan jag inte längre försvara mig, för det tar inte på honom, Det rör honom inte i ryggen. Istället är jag tvungen till att radera ett helt konto, för att han inte ska få komma mig nära igen.
Jag ångrar allt.. Där fanns inget att hämta, det är något jag insett nu, likt förbannat går du och tror att jag fortf. vill ha dig. Det är så frustrerande, nu vill jag bara skrika, eller försvinna, försvinna bort från all smärta.
För så här ont har det aldrig gjort.
Så här mycket tårar har jag då heller aldrig fällt.
Det är nu man vill lyssna på Brad Priesly - Whiskey, för att man verkligen tror att man kan dränka sina sorger. Men icke, dum får man inte bli. Det här med datorn har då ställt till mycket problem för en i världen, ändå lär vi oss inte. Alla ord, och fördomar bryter ner oss, allt prat mellan vartannat, och alla ord som sägs, som inte har något värde, eller något innehåll.
Du har nu en gång fått mig så arg, att jag vill slå, hårdare än aldrig för. Och den ända personen som ska stå i närheten av mitt slag, det är du. Hårt ska det bli. Tanken skrämer mig, när jag faktiskt önskar att du inte vore vid liv. Så elak du gjort mig.
Det borde inte finnas så mycket sorg, en sommarkväll som denna.
Jag går under, ensam.