det förgångna.
och så är vi där, dagen är redan slut, snart är ännu en vecka förbi, och om bara några dagar, har jag gått två hela terminer i skolan. Vilket betyder att i Augusti, blir det nytt, och en andra klass.
mycket raderades idag, två år gammla dagböker.
det har skrattats en del, men också kännts jobbigt. Det var mycket som stod där, som jag inte skänkt en tanke åt, på mycket länge.
året var 2004, och för mig är det nu raderat, helt. 2005 får gärna ligga i minnet. Men där finns inte mycket gott från 04. Därför har jag gjort valet att sudda, sudda sudda. Så gott som det går i alla fall.
Kommer ni ihåg den tiden, då man alltid stavade allt med "h" på slutet, eller när man hela tiden skrev om hur bra/ dåligt ens liv var, och i vartända text man skrev, pekade man alltid ut en del personer, vissa stod där att man älskade, andra stod det att man hatade, eller saknade.
Jag pekar inte ut längre, det slutade jag med, för ett tag sen.
för jag har ju sett hur det gått, inte en ändaste av dem personerna jag skrev om då, har jag kvar nu. Jag har inte kontakt med någon, i alla fall inte som de närmsta vännerna.
Ändå skrev jag "jag kommer finnas för dig för alltid" "Jag kommer älska dig tills vi dör" .. ååh, vilken lögn dagens 12-14 åringar lever i. Vilken lögn, JAG levde i. Och fy, vad jag lurade mina "dåvarande vänner". Det är hemskt när man tänker tanken.
Sorry people, men shit happends. Jag har som sagt, slutat ivärdesätta människor på olika nivåer. Vänner, är vänner, vänner är värdefulla och bra, vänner finns där, och vänner får en att må bra.
Även fast den ena är bättre än den andra på att diskutera , eller den andra är bättre på att trösta än den andre, så finns det inget värde som är högst på någon av dem.
Vilket betyder att alla ska ta åt sig lika mycket, det jag säger, menar jag. Oavsett vad det är, så måtste jag i slutet stå för det.
"stå för det" var en menning man inte förstog i ung ålder, det var bara ord, ord som man sedan trodde kunde raderas "för det var ju inte inspelat, det finns ju inget bevis". Nä du, välkommen till verkligheten.
Sen måste jag ju säga, att en hel del av mina inlägg, faktiskt var tankevärda, mycket kloka om jag får säga det själv, i den åldern gällde det väll bara att ta sig tiden till att verkligen tänka igenom det man skrev, och tillsist blev det något bra av det, som till och med en som är ett par år äldre kan ta åt sig av, utan att skratta eller se det hela som patetiskt.
jadu, gammla(goa) tider. Nu är det nutid. Och för bara några minuter sen, var jag på ett härligt spinningpass. alltså, kommer jag att sova som den prinssesa jag är, inatt.
whereever you are.
mycket raderades idag, två år gammla dagböker.
det har skrattats en del, men också kännts jobbigt. Det var mycket som stod där, som jag inte skänkt en tanke åt, på mycket länge.
året var 2004, och för mig är det nu raderat, helt. 2005 får gärna ligga i minnet. Men där finns inte mycket gott från 04. Därför har jag gjort valet att sudda, sudda sudda. Så gott som det går i alla fall.
Kommer ni ihåg den tiden, då man alltid stavade allt med "h" på slutet, eller när man hela tiden skrev om hur bra/ dåligt ens liv var, och i vartända text man skrev, pekade man alltid ut en del personer, vissa stod där att man älskade, andra stod det att man hatade, eller saknade.
Jag pekar inte ut längre, det slutade jag med, för ett tag sen.
för jag har ju sett hur det gått, inte en ändaste av dem personerna jag skrev om då, har jag kvar nu. Jag har inte kontakt med någon, i alla fall inte som de närmsta vännerna.
Ändå skrev jag "jag kommer finnas för dig för alltid" "Jag kommer älska dig tills vi dör" .. ååh, vilken lögn dagens 12-14 åringar lever i. Vilken lögn, JAG levde i. Och fy, vad jag lurade mina "dåvarande vänner". Det är hemskt när man tänker tanken.
Sorry people, men shit happends. Jag har som sagt, slutat ivärdesätta människor på olika nivåer. Vänner, är vänner, vänner är värdefulla och bra, vänner finns där, och vänner får en att må bra.
Även fast den ena är bättre än den andra på att diskutera , eller den andra är bättre på att trösta än den andre, så finns det inget värde som är högst på någon av dem.
Vilket betyder att alla ska ta åt sig lika mycket, det jag säger, menar jag. Oavsett vad det är, så måtste jag i slutet stå för det.
"stå för det" var en menning man inte förstog i ung ålder, det var bara ord, ord som man sedan trodde kunde raderas "för det var ju inte inspelat, det finns ju inget bevis". Nä du, välkommen till verkligheten.
Sen måste jag ju säga, att en hel del av mina inlägg, faktiskt var tankevärda, mycket kloka om jag får säga det själv, i den åldern gällde det väll bara att ta sig tiden till att verkligen tänka igenom det man skrev, och tillsist blev det något bra av det, som till och med en som är ett par år äldre kan ta åt sig av, utan att skratta eller se det hela som patetiskt.
jadu, gammla
whereever you are.
Kommentarer
Trackback