gladjespridaren

Den tjugofjärde augusti tvåtusensju, var det dags för mitt års första och (antagligen) sista Kräftskiva.
En skiva full av kräftor som hur mycket jag än vill, INTE kan beskrivas med ord. Ps. inte bilder heller.
En förfest som börjar redan kl fem. En fördrink som bjöds på klockan sju.
Där till serverades det öl och vin, för att sen sätta igång med snapsvisor vid bord (då inks. snaps).
Silverfat fullt av dessa röda djur, som jag bara älskar, trots deras dåliga andedräkt och illaluktande saft som satte sig i min klädsel resten av kvällen. Inte ens myggorna kunde förstöra kvällen (och tro mig, jag har myggbett röda som kräftor och stora som femkronor). Med sju ord. en kväll enkel att lägga på minnet. 

(!) ett enkelt och kanske rätt självklart tips till alkoliserade människor med en studsmatta i närheten.
 DO NOT JUMP!