gladjespridaren

En av min värsta och bästa sommar på länge.
Vädret har inte varit något att hurra för, och det ända jag såg fram emot var Italien resan i två veckor.
Men jobbet tog över, och jag har ännu inte lärt mig att säga nej. Så resan blev avbokad, och jag satte min fot på hotelet ännu en helg.

Det är nästan sorligt att behöva tänka tillbaka på att jag faktiskt jobbat där varje helg i ett helt år nu.
Jag har med andra ord, inte haft en komplett helg på 365 dagar, och just nu så tycker jag att det suger.
Det suger, ännu mer. När den som gjorde hela min dag på jobb, nu flyttat till Stockholm.
En tjej, jag fattat riktigt mycket tycke för, och faktiskt inte vill vara utan här nere. Det känns (!).

Hon är den största anledningen till varför jag kan kalla den här sommarn för den bästa.
För utan henne, har detta varit den värsta på länge. Nu vill jag tillbaka till pluggandet och rutinerna.
För att om ett år ställa mig på trappan, och vara en av dom lyckliga studenterna. Lämna åren i minnet, och gå vidare.

Det har förutom vädert och allt jobbandet, varit en sommar med två av mig.
Jag har med andra ord kännt mig delad, och totalt kluven, och vet fortfarande inte vad det är jag vill.
Jag har extra svårt att ta åt mig, och ännu svårare för att lita.
Jag är livrädd för att någon ska komma mig nära, för att sen kunna bryta ner mig helt.
Men samtidigt, så vill jag inte vara ensam. Det känns iaf. som vi funnit varandra (igen), och än så länge så känns allt bra. K.

Life goes on.