Do you know how it feels like.
Det har precis börjat, och jag känner redan ångest över allt.
Över hur sakta tiden kommer att gå, och hur dryga dagarna kommer att kännas. Jag är nog, typ den ända. Av alla pluggande - (idioter) som inte längtar efter lov. Ledighet, som är så lång som två månader. Innebär inte mer än ångest. Det för att jag kräver rutiner och planering.
Rutin och planering existerar inte under såna långa perioder. Men sen samtidigt, så är jag sjukt spontan av mig. Så det funkar på ett sätt. Nu har jag iofs jobb också. Jag men fruktar dom dagarna, som inte består utav jobb.
För jag måste fylla dom med massa annat. Visst! Man kan sola hela sommaren, så länge vädret tillåter det. Men då lär jag inte mer än sova, sola och jobba. Hur ska jag då kunna komma tillbaka som en ny människa, efter att ha gjort ingetting.
Jag hade även kunnat fylla dagarna med träning, men jag vill inte komma tillbaka helt söndertränad och krampig. Eller som ikväll, att spela lite biljard och ta sig ett glas Öl. Hade funkat. Men lär ha tröttnat på att förlorat biljarden varje gång. Jag lyckas även få jobb dom dagar, då det händer saker dagen innan.
Som på fredag. Midsommar och allt. 100 pers sammanlagt som är på öland i Davids stuga då inks tält och husvagnar. Femton bilar från Malmö som ska upp, och jag är bjuden. Överlycklig och super spänd på hur riktigt jäkla sjukt kul vi kommer ha. Dagen efter, kommer jag på att jag börjar jobba 06.30 Lördag morgon. MAH. Kill me.
Jag menar, Öland och så mycket människor , framför allt David i en stuga händer bara en gång. En gång jag missar. Även blivit bjuden på årets kräftskiva, med hemskt mycket människor och mat. Blir bjuden på ALLT. Nä. Men vem jobbar dagen efter det. Jo jag! Bra jobbat. Så det jag ser fram emot nu, är restresan med DIG i slutet av denna sommar och mötet av folket i skolan i Augusti, då mina dagliga rutiner kan startas igen.
En annan sak, jag är sjukt trött på förtillfället. Är dig. Framför allt ditt sätt att handtera en vänskap på. Vänskap innebär inte lögner, eller förnekelser. Speciellt inte efter allt som hänt. Ändå förnekar du allt. Jag hoppas resan vad trevlig, och att du aldrig ens försöker att behandla mig som en vän igen. För det fungerar inte! Inte något annat heller för den delen. Så du kan lika bra radera mig helt. :)
Absolut inte meningen att dela med mig av ett sånt gnälligt inlägg.
För egentligen, så är jag hur glad som helst! Det börjar ordna upp sig :)
..love is in the air.
Över hur sakta tiden kommer att gå, och hur dryga dagarna kommer att kännas. Jag är nog, typ den ända. Av alla pluggande - (idioter) som inte längtar efter lov. Ledighet, som är så lång som två månader. Innebär inte mer än ångest. Det för att jag kräver rutiner och planering.
Rutin och planering existerar inte under såna långa perioder. Men sen samtidigt, så är jag sjukt spontan av mig. Så det funkar på ett sätt. Nu har jag iofs jobb också. Jag men fruktar dom dagarna, som inte består utav jobb.
För jag måste fylla dom med massa annat. Visst! Man kan sola hela sommaren, så länge vädret tillåter det. Men då lär jag inte mer än sova, sola och jobba. Hur ska jag då kunna komma tillbaka som en ny människa, efter att ha gjort ingetting.
Jag hade även kunnat fylla dagarna med träning, men jag vill inte komma tillbaka helt söndertränad och krampig. Eller som ikväll, att spela lite biljard och ta sig ett glas Öl. Hade funkat. Men lär ha tröttnat på att förlorat biljarden varje gång. Jag lyckas även få jobb dom dagar, då det händer saker dagen innan.
Som på fredag. Midsommar och allt. 100 pers sammanlagt som är på öland i Davids stuga då inks tält och husvagnar. Femton bilar från Malmö som ska upp, och jag är bjuden. Överlycklig och super spänd på hur riktigt jäkla sjukt kul vi kommer ha. Dagen efter, kommer jag på att jag börjar jobba 06.30 Lördag morgon. MAH. Kill me.
Jag menar, Öland och så mycket människor , framför allt David i en stuga händer bara en gång. En gång jag missar. Även blivit bjuden på årets kräftskiva, med hemskt mycket människor och mat. Blir bjuden på ALLT. Nä. Men vem jobbar dagen efter det. Jo jag! Bra jobbat. Så det jag ser fram emot nu, är restresan med DIG i slutet av denna sommar och mötet av folket i skolan i Augusti, då mina dagliga rutiner kan startas igen.
En annan sak, jag är sjukt trött på förtillfället. Är dig. Framför allt ditt sätt att handtera en vänskap på. Vänskap innebär inte lögner, eller förnekelser. Speciellt inte efter allt som hänt. Ändå förnekar du allt. Jag hoppas resan vad trevlig, och att du aldrig ens försöker att behandla mig som en vän igen. För det fungerar inte! Inte något annat heller för den delen. Så du kan lika bra radera mig helt. :)
Absolut inte meningen att dela med mig av ett sånt gnälligt inlägg.
För egentligen, så är jag hur glad som helst! Det börjar ordna upp sig :)
..love is in the air.
Kommentarer
Trackback
