I´m alive.

Jag lever. Trotts allt.
Jag finner inget ord, för hur de senaste (5) dagarna har varit.
Varit en blandning, av de värsta men på något sätt bästa dagarna på länge. Fredagen var utan tvekan värst. Jag var fullt aktiv i 21 timmar, och var hemma 06.00. Då jag vaknade runt 16.00 på lördagen. Med planer på att inte göra någonting (men det blev puben). Växsjö, har sin lilla charm. Jag fann den dock aldrig. Abbas orginal orkester, var bra. Inte för att jag uppmärksammade den speciellt mycket. Då jag hade lång bord (60 gäster) att servera och fylla med sprit.

Så pass mycket sprit att det nästan blev aggressivt, och ett tag trodde jag att jag skulle få mig en smäll av en 40 årig (illaluktande) "man". Men som sagt, jag överlevde.
Hemresan, vilket innebar ca 3 timmars resa. Pimplades det vin på. En del blev för fulla, jag blev mest trött och satte hörlurarna i öronen, för att försöka somna (good luck). Resan upp, besod av två riktigt dåliga nyheter. Jag är både besviken och arg. Den ledsna delen (kanske) kommer. Just nu, vill jag inte mer än sabotera. På något sätt, ge igen. Det positiva, med dagarna. Har varit allt beröm & alla nya människor. (Framför allt partysugna människor).

Nu har jag en del saker som ska fixas. Chears!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback