come what may. Dagar värda att nämna.
Onsdagen 31/10 - 07.
Vi tog steget utanför brunos och Coffe point för att en gång för alla på jäkligt länge, öppna falskorna med alkohol och fira. Varandra! Trots att Etage (18) var det ända lockande, och tomma fickor. Så klarade vi kvällen ändå, men många goda skratt. Jag skrattade nog som mest på "Petri pub" (jag kommer aldrig att lära mig att kalla det Barcelona), då mickarna fastande i våra händer och den bredaste skånskan ekade i lokalen.
Det var enbart spriten som fick mig att bjuda på mig själv sådär, och hade inte N. delat (pinsamheten) med mig hade jag nog haft ångest hela Torsdagen. Hur som helst så räddare Jocke oss, och hans faktiskt ljuvliga röst överröstade oss. Tack.
Vi hade kvällen med oss, då vi slapp kön. Men vi kom dit för att dansa, men med så mycket människor kändes det bara omöjligt och jobbigt, så vi drog oss tillbaka till Petri. Det var fler som tänkt som oss, då Petri kändes fullt resten av kvällen. N. bekantade sig med en "släktning" och jag höllt mig till min Baileys. Det blev efterfest, kebabtallrik (våran sista), och taxi till Söderkulla. Taxi från Söderkulla till N. Det var inte förrän jag vaknade och skulle ta mig ner från trappan, som jag frågade mig själv hur mycket jag druckit egentligen. Morgonen var i obalans, men förbättrades närmare kvällen. Det blev filmkväll med tjejerna här hemma.
Just exakt precis nu, känner jag mig "dödssjuk". Förkylningen har blivit rejäl, halsen värker och febern börjar ta över. Sjuk är det sista jag känner för att vara just nu, då jag framför allt ska jobba imorgon och har en helt ny vecka framför mig. Det är ju givetvis tusen fester ikväll, och jag är inte på humör för någon av dom.
Jag saknar dig N. Hoppas du överlever nattens jobb och festligheter. Så ses vi förhoppningsvis imorgon kväll.
tack för ännu en bra vecka.
Där finns människor jag älskar. Riktigt älskar, till 100 % trots dess dåliga sidor, sämsta humör, eller tråkiga humor. Där finns människor, jag inte förstår mig på. Det är den procenten jag försöker att inte lägga energi på, även fast att det är svårt. Där finns människor som sårat mig och som jag sårat tillbaka. Dom brukar det sluta med att man inte alls tycker om. Jag hade kunnat använda mig av ordet HATA. Men jag tycker det är fult, och nästan för skarpt för att användas. Så vi säger ogillar, vissa mindre andra mer. Även den gruppen försöker man ignorera och inte lägga någon energi på. Trots detta, så känns det som att den största energin läggs på dom i alla fall.
Detta för att det krävs mer muskler och energi för att vara arg än att älska.
Min poäng är att jag vill komma fram till och lova er läsare att jag efter detta inlägg ska börja älska mer och "hata" mindre. Dels för att det kommer att få mig att må bättre, min omgivning kommer tjäna på det .. framför allt N. som jag lägger min mesta tid på (något jag älskar att göra) .. och jag kommer även att orka mer.
Det finns två personer som fått mig att komma fram till detta.
En av dom är den största faktorn och har varit det länge. Vi pratar inte längre, och kommer aldrig att göra det igen. Men personen i fråga, lägger på tok för mycket energi på att gå och vara arg, och förstöra för andra än att göra det bra (bättre) för sig själv. Jag tänker inte välja samma väg och leva som honom, sluta som honom.
.. och jag hoppas ingen annan gör det heller.
Peace, love and understanding.
eran E.
Vi tog steget utanför brunos och Coffe point för att en gång för alla på jäkligt länge, öppna falskorna med alkohol och fira. Varandra! Trots att Etage (18) var det ända lockande, och tomma fickor. Så klarade vi kvällen ändå, men många goda skratt. Jag skrattade nog som mest på "Petri pub" (jag kommer aldrig att lära mig att kalla det Barcelona), då mickarna fastande i våra händer och den bredaste skånskan ekade i lokalen.
Det var enbart spriten som fick mig att bjuda på mig själv sådär, och hade inte N. delat (pinsamheten) med mig hade jag nog haft ångest hela Torsdagen. Hur som helst så räddare Jocke oss, och hans faktiskt ljuvliga röst överröstade oss. Tack.
Vi hade kvällen med oss, då vi slapp kön. Men vi kom dit för att dansa, men med så mycket människor kändes det bara omöjligt och jobbigt, så vi drog oss tillbaka till Petri. Det var fler som tänkt som oss, då Petri kändes fullt resten av kvällen. N. bekantade sig med en "släktning" och jag höllt mig till min Baileys. Det blev efterfest, kebabtallrik (våran sista), och taxi till Söderkulla. Taxi från Söderkulla till N. Det var inte förrän jag vaknade och skulle ta mig ner från trappan, som jag frågade mig själv hur mycket jag druckit egentligen. Morgonen var i obalans, men förbättrades närmare kvällen. Det blev filmkväll med tjejerna här hemma.
Just exakt precis nu, känner jag mig "dödssjuk". Förkylningen har blivit rejäl, halsen värker och febern börjar ta över. Sjuk är det sista jag känner för att vara just nu, då jag framför allt ska jobba imorgon och har en helt ny vecka framför mig. Det är ju givetvis tusen fester ikväll, och jag är inte på humör för någon av dom.
Jag saknar dig N. Hoppas du överlever nattens jobb och festligheter. Så ses vi förhoppningsvis imorgon kväll.
tack för ännu en bra vecka.
Där finns människor jag älskar. Riktigt älskar, till 100 % trots dess dåliga sidor, sämsta humör, eller tråkiga humor. Där finns människor, jag inte förstår mig på. Det är den procenten jag försöker att inte lägga energi på, även fast att det är svårt. Där finns människor som sårat mig och som jag sårat tillbaka. Dom brukar det sluta med att man inte alls tycker om. Jag hade kunnat använda mig av ordet HATA. Men jag tycker det är fult, och nästan för skarpt för att användas. Så vi säger ogillar, vissa mindre andra mer. Även den gruppen försöker man ignorera och inte lägga någon energi på. Trots detta, så känns det som att den största energin läggs på dom i alla fall.
Detta för att det krävs mer muskler och energi för att vara arg än att älska.
Min poäng är att jag vill komma fram till och lova er läsare att jag efter detta inlägg ska börja älska mer och "hata" mindre. Dels för att det kommer att få mig att må bättre, min omgivning kommer tjäna på det .. framför allt N. som jag lägger min mesta tid på (något jag älskar att göra) .. och jag kommer även att orka mer.
Det finns två personer som fått mig att komma fram till detta.
En av dom är den största faktorn och har varit det länge. Vi pratar inte längre, och kommer aldrig att göra det igen. Men personen i fråga, lägger på tok för mycket energi på att gå och vara arg, och förstöra för andra än att göra det bra (bättre) för sig själv. Jag tänker inte välja samma väg och leva som honom, sluta som honom.
.. och jag hoppas ingen annan gör det heller.
Peace, love and understanding.
eran E.
Kommentarer
Trackback