ett erkännande.

Mitt erkännande handlar om en artikel som publicerats i två olika tidningar.
Den handlar om mig, och mitt bloggande och kan läsas på (Attitydwebb.se, Sök : Mina tankar måste ut)
I artikeln står det klart och tydligt om att jag inte skriver om mig själv och hur min dag varit. Utan att min blogg enbart ska handla om "vettiga" saker. Att mina läsare ska få ut något av det jag skriver.
.. och jag har mer eller mindre misslyckats.

Mina senaste inlägg har varit ett av det egoistiska man kan läsa, det har enbart handlat om mig, mig och mina nära. En hel del (tack) har tillägnats men det är det närmsta omvärlden jag påpekat tror jag. Jag vet inte om jag ska be om ursäkt, och forsätta skriva om mig själv och mina "problem" eller (ibland tråkiga) dagar.
eller helt enkelt skärpa mig, och faktiskt skriva här för att få andra människor att tjäna på det. Kanske till och med höja läsar siffran.

Andra kanske inte ser detta som ett misslyckande. För bloggen är på ju något sätt en offentlig dagbok, och en dagbok är personlig och ska handla om dig, mig och ens vardag. Vilket jag tycker folk gör helt rätt i, om deras syfte varit att skriva om det från början. Men jag valde att blogga för att hjälpa, och få ner saker jag grubblat över.
Inte skriva om massa nonsense.
Så jag tror att jag får lägga till ett, förlåt. Trots allt.

Something else, and more important.
Hade jag inte haft så svårt för att dela med mig. Så hade jag gett hela världen en bit av henne.
För en liten bit av henne, gör nytta, och sprider mer kärlek än vad man tror. En bit av henne, hade nog skapat fred på jorden och gjort oss alla mycket klokare. Framför allt friskare.
Nicole. Som inte bara ställer upp när jag är frisk. Finns där trots min obehagliga förkylning med en kopp te, nybakad kaka och en täckning. Som gav mig ett gott skratt. Tro det eller ej. Men jag känner mig betydligt bättre, och längtar nu ännu mer efter att kunna stå på benen utan att känna mig anfådd. Det blev en kall men uppfriskande runda och går allt enligt planerna så står jag på benen på, onsdag.
Tack för att du, är du. För att du är med mig, och gör allt så mycket enklare.

Jag hoppas alla andra, skyddar sig från att få en förkylning. Det är inte fel att ta det lugnt, och njuta av ett varmt fodbad eller en kopp te med honung (det är inte sånt som kallas egoism). Hoppas även att ni värnar om era vänner, och ser det positiva i allt som är negativt. Godnatt.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback