to late.
Förhoppningsvis gör man inte om dom.
Jag MÅSTE börja lära mig av mina. The time has come.
they mean something.
Möllan 19/10 - 07.
Stockholm 20-22/10 - 07
It is breaking me down.
Can you help me find my way.
Jag har kommit på en sak. Jag började nyss mitt inlägg väldigt dramatiskt, och sorgset.
.. och det är egentligen inte alls menningen. För jag är inte alls ledsen, eller dramatisk på något sätt. Jag är lite trött, men det hör till. Utan, jag lyssnar på Justin Timlerkame - Losing my way.. och låttexten använder sig av just dom orden. Så (tyvärr) använder jag mig inte alltid av ord som säger mig något just i stunden. Men dom betyder faktiskt något. Okej bra, nu var det sagt!
En fredag på möllan, och en helg i stockholm.
Precis vad som behövdes (okej, kanske inte riktigt allt). Men stockholm gav oss bara lugnt och ro och inget stureplan som många tror. Det var ca 7 timmars bilresa upp. Min rumpa va avdomnad halva tiden, och N.´s ben hade ingen känslen dom sista timmarna. Men vi överlevde. Väl uppe kommer vi in i en STOR men stökig lägenhet med åtta ungdomar (alla var dock inte hemma). Hälften var hur trevliga som helst, framför allt renliga av sig, luktade gott och hade något vettigt att säga. Den andra hälft (typ) var mindre renliga och jag höllt på att dö av svettlukten i det ena rummet. Håret som jag trodde var bakåt slickat med vax låg så på grund av allt fett (okej, förlåt. Detta kan vara känsligt för vissa läsare) men jag har nog aldrig varit med om något så motbjudande.
Där fanns saker jag FÖRST blev jätte glad över, som exempel den öppna spisen. Jag menar, vem vill inte ha en sådan. Det var mindre roligt när jag fick hör att den inte var användbar. Eller, när jag kom in i badrummet och såg Jacuzzin, men kollade man närmare så såg man hur mörk bottnen var och även den frestelsen la sig.
Men jag nöjde mig med än väl av N.´s rena och gottluktande säng som låg nära ett varm element. Lika mysigt var det att vakna upp brevid henne. Utan henne, hade inte Stockholm varit någoting.
Något som verkligen måste skrivas med fetstil, är att jag inom loppet av 4 månader varit i Stockhom två gånger.. För fyra månader sen, var det min absolut första gång.
Vi har inte sett stockholm för sista gången. För går allt enligt planer och drömmar, så flyttar vi upp där till nästa höst (igen). Det är något jag absolut ser fram emot.
Annars, kan jag inte mer än tacka för en trevlig helg.
Jag har skrivit om saker jag absolut inte hade tanken på att skriva.. och nu har jag glömmt hälften av vad det var jag egentligen skulle skriva. Plus att Jay Leno show har börjat, och det betyder att klockan är för mycket för detta.
This places and this faces are getting old.
Jag glömmer bort tid och andning, och kommer enbart på mig själv när jag håller på att svimma av för lite luft.
Men jag trivs ju i mitten av allt, och borde då inte heller gnälla. Men, det kanske börjar ta stopp.
Jag mår som bäst när N. är med mig. Jag hade kunnat vara fullbokad ett helt liv med henne, och det menar jag.
För med henne känns allt så mycket enklare och roligare. Vi skrattar oss igenom det svåra, och pratar oss igenom resten. Vill vi gråta så gör vi det också, och f´n vad allt känns mycket bättre efteråt.
Jag skrev i det senaste inlägget att jag ibland önskar att hon sa att hon kommer ner för att stanna "föralltid".
Jag krävde tydligen inte för mycket, och mitt hopp nådde henne. För på fredag kör vi upp till stockholm för att hämta alla hennes saker, och sen köra ner igen på Måndag. Jag tycket två månader har varit tillräkligt.
Hon får gärna flytta upp där igen, men då ska jag vara brevid henne.
annars, så har dagen varit som alla andra dagar de senaste två veckorna. Har dock skrattat lite mer idag.
Har hållt till på ett lager hela dagen, och organiserat (för det är sån jag är, organiserad alltså). Ett laget + jag och tusen kartonger som inte vill stå där jag ställt dom är rätt mycket kattastof. Jag har både legat på och under alla dessa lådor. Men det var sista dagen idag, så jag bjöd på den.
Imorgon börjar jag jobba 05.45 (vilken jäkla tid). På mobilia, inventering. Det är det absolut sista under denna månad av Apu. Nästa gång jag sätter min fot innanför lagerahaus dörrar så är det för att få betalt, och inget annat (:
Helgen (som för många är fri från jobb) var full för mig.
Men jag hade det riktigt bra ändå. A. var givetvis hemma, och det blev en mysig middag med föräldrarna här hemma. Lördagen, så var det dags för bowling, och vi visade vad vi gick för. Tjejer vs. Killar. fem poängs skillnad, that sucks. Men vi har bestämmt oss för revange. Innan bowlingen var det middag hos H. ett av det godaste jag ätit på länge,. Olika sorters kycklig, med bakadpotatis och fyllning.. ost och allt vad där fanns till brödet. Ge mig.
Tack för en bra helg helt enkelt.
Fotboll ikväll, och greys förstås.
Love and understanding.
YOU make me happy.
Jag fick PRECIS världens bästa samtal.
N. kommer hem på lördag. För att stanna en hel vecka. Det är något jag verkligen behöver just nu. Henne.
Hennes skratt, kärlek, vänskap och framför allt närhet.
Ibland önskar jag att hon ringde och sa att hon kommer hem "föralltid".
ett steg närmare.
Jag har istället varit som en magnet till allt annat sött, framför allt chips och godis. Det har ju sinna nakdelar det också. Men. Inom loppen av två dagar så har jag bakat tre kakor, eller vad jag nu ska kalla det. Härromdan blev jag riktigt sugen på kladdkaka, och 30 minuter senare stod den färdig (det går faktiskt förvånansvärt snabbt att göra kladdkaka). Igår lovade jag personalen på L.haus att ta med mig min berömna kladdkaka på fredag (som hela min klass på media godkänt). Så imorgon är det L.haus tur att godkänna eller inte godkänna denna kladdiga sötsak. Men jag är ingen morgomänniska, och hur snabbt den nu än går att göra så tänker jag inte ställa mig kl 07.00 på morgonen för att baka. Så den gräddas faktiskt i ungen just nu.
Nu kommer vi till det sjukaste, att för ca 2 timmar sen blev jag jätte sugen på äpplekaka, och den sattes i verk för en timme sen och är nu klar. Så ut med den ena och in med den andra.
Så ikväll berömmer och ger jag faktiskt mig själv en eloge för att först och främst baka något jag (egentligen) inte tycker speciellt mycket om, och för att jag tog mig tid och hade tålamod med dessa två saker.
Tålamod är (ibland) människans bästa vän.
Jag har fått rätt mycket gjort idag, och det känns jätte skönt. Snart börjar vi packa upp alla julsaker på L.haus. Ja jag vet, det är riktigt sjukt. Vi är liksom 10 veckor ifrån JUL. Jag lär ha tröttnat rätt krafftigt på allt rött innan självaste dagen. But shit happends.
Imorgon kommer A hem. Vilket han i och för sig gör varje helg.
Men vi har bestämmt oss för middag här hemma med familjen, så jag och Mamma var iväg och fixade mat och vin idag, då A imorgon ska laga självaste maten. Han hade tydligen något bra gott recept till Fläskfilén, med klyfft potatist och bearnesås. Så helgen fylls med vin & mys, och jobb.
Peace and love.
you´ve got me going crazy.
dagen hade närmat sig sitt slut, och jag var påväg från L.haus. Klockan började närma sig mörkret, och min buss var försenad (like always). En kille i sextonårs åldern går mot folkmassan som står vid busshållsplatsen. Han bär på en väska svart och med silverlås (min tanke sa att det såg ut som en väska typisk för en bomb).
Precis när jag avslutat den tanken, så sätter han ner väskan mitt bland alla människor, och går där ifrån. JAG, fort som faen vänder ryggen och väljer att gå hans väg (han vill förhoppningsvis inte ta livet av sig själv).
Jag vänder mig om, för att se andra människors reaktion (ingen). Då jag ser en annan kille i samma ålder ta upp väskan och går mot mig. Nu slår alltså mitt hjärta mer än vad det någonsin har gjort, och jag var nu säker på att något allvarligt skulle hända. Jag går in mot väggen, och precis när han är brevid mig, säger han "POFF".
Jag (som redan haft tankar som övertygat mig om att det är en bomb) rycker till, och han bara skrattar.
Min blick som först visat rädsla, visar nu bara ilska. Hans leende avtar då genast, och kollar på mig precis som om att han skämdes.
Om jag säger att jag inte förstår dagens ungdom, så sätter jag mig emot mig själv.
Men dess humor, är något jag aldrig kommer att förstå mig på. Sånt är inte roligt. Speciellt inte när såndant händer dagligen i andra delar av världen.
.. och hur säkra vi svenskar än tror att vi är, så finns där inget som säger att det inte kommer att hända här.
Att folk inte reagerade vid busshållsplatsen gjorde mig arg. För blinda var dom inte, och jag är nästan säker på att deras tanke var (men, sånt händer inte mig). Maybe someday it will.
Punkt.
L.haus är som terapi för mig. Dagligen så känns det som att varje kartong jag ger mig på, innebär ett samtal med mig själv. Jag är en patient och min egna psykolog samtidigt som jag arbetar. Simultanförmåga.
Med alla dagens leveranser så blev samtalet långt och jag insåg att samhällets människor behandlar varandra som om man vore en sak. Vi fick in nio pallar med massor av kartonger, vissa pallar var bra staplade, och allt stod stadigt. Medan andra pallar inte höll ihop alls och lätta kartonger stod under dom tunga.. Det är detta jag kallar ytan.
Innehållet är då allt som finns i kartongerna. Tanken slog mig när jag packade upp massa ljusstakar. Vissa ljusstakar låg jätte fint inpackade, med massor av plast och skydd. Tejpen satt åt hårt och dom var även mycket lättare att handskas med. Andra var knappt plastade alls, tejpen hade fastnat i själva staken och det blev märken när man tog bort tejpen.
Exakt så, behandlas olika människor. Vissa tas det väldigt bra hand om, dom har det jätte bra och bekvämt och är sådär hårt åttejpade. Medan andra inte har något skydd alls, och tejpen som har fastat på dom bildar sår, som aldrig läker. Trots att alla dessa ljusstakar, låg i samma kartong och förmodligen hade dom blivit nerpackat av samma människa och faktiskt såg precis lika dana ut. Vi ALLA är människor (även fast vi handlar olika, och gör STORA misstag). Vi ser inte lika dana ut, har inte samma personlighet eller åsikter. Men värdet är av känslor, och det gör det faktiskt ännu viktigare.
Min poäng är att. Kan inte ens alla ljusstakar få ligga lika bekvämt,
hur ska vi då någonsin kunna få det så rättvist som alla pratar om. Jag tror vi måste omformulera ordet rättvisa, och se rättvisa som något individuellt. Vi gör oss helt enklet förtjänta av olika saker, och alltså inte av SAMMA saker. Problemet ligger i att det vi gjort oss förtjänta av aldrig delas ut. För att vi alla ser olika på saken, och så kommer det alltid att vara. Problemet går inte att lösa. Lösningen kanske inte ligger i samhället, utan hos dig.
Jag tror vi måste älska oss själva mer, utan att göra det till något egoistiskt.
jag tror jag har skakat av mig alla åsikter, för idag.
Excellent.
Mindre bra saker :
- Jag har försökt hålla mig inom en vis budget (misslyckats)
- Jag har verkligen gett min (inom fjortondagars lista) en chans. Men jag hinner aldrig med allt.
- Mitt sparande har gått under, och det jag kallat "spargris" ligger nu minus.
- Jag har VERKLIGEN INTE hunnit med att träna, och det stör mig.
- Jag har inte en endaste dag ledigt förrän (lördag) om TVÅ veckor. That sucks.
Bra saker :
- Jag har fått ett till jobb (lagerhaus). Tack.
- Trots mitt gnällande, så trivs jag med att ha mycket att göra.
- Det blir SNART en resa upp till Stockholm.
- Vintern ser lovande ut, då VI ska utomlands.
- Ungern bjuder på avslappning.
- Göteborg bjuder på A.
- Det är bara två veckor kvar på Apu:n (vilket innebär att jag snart är igång med träning igen).
- Jag har så pass bra självdiciplin att jag cyklar ca 3 mil om dagen. (inte alla dagar.)
- Jag mår bra, och har det där pirret i kroppen.
Har nyss bakat en ekologisk kladdkaka. Det innebär alltså att (nästan) alla produkter vad ekologiska.
Fick beröm för mitt tänka till, trots att ekologiska saker oftast där dyrare.
By the way, så blev den precis lika god.
Jag skulle låta blicken möta andra ögon, i en främande stad.
Jag skulle inte ha så bråttom att träffa någon ny.
Saker förändras, and so do you.
Love and understanding.
en utav alla Lördagar.
Men sen samtidigt, så har jag inte haft många bra lördagar under de senaste året, då jag varje (jäkla) söndag ska upp och jobba, allt som oftast 06.30. Ibland har jag haft turen att börja 08.00. But, morgon som morgon.
- en positiv sak är att jag nu lärt mig att på något sätt hantera morgonen, och dess otroliga humör.
Jag kommer med andra ord; med ett leende på läpparna till jobb.
åter till lördagen.
Jag spenderade den med Camilla (: och mitt första möte med hennes pojkvän, som jag så länge hört talas om men aldrig själv haft möjlighet att fatta ett tycke om.
Resan till M. och hemma hos honom var hur bra som helst. Han är en komikter i sig självt och med lite hjälp av AFV & Mr BEAN. Så blev allt superroligt. Camilla fyllde kvällen med sitt (höga men underbara skratt), och det blev en del tårar. (18 års festen som vi sedan tog oss till, var absolut ingen höjdare. Kanske för att man förväntar sig att en 18 års fest ska vara, WOW. FÖR höga förväntningar kanske.) Min ska vara bra, vare sig det är menat eller inte.
Jag tog Taxi hem vid 00.00. och fick för en gångs skull en MYCKET trevlig taxichaufför. Det är medalj på den.
"För dom två senaste gångerna har jag råkat ut för en som ville gifta sig med mig, och en som ville ta livet av sig."
Jag vill tacka C. (och henne pojkvän) för att dom gjorde kvällen.
.. och ja jag vet. Min blogg har blivit påtok för personlig och egoistisk. Jag skriver inte alls något poetiskt eller något att ta lärdom av. Men det kommer nog.
Hösten och dess tusen känslor måste bara få älta en liten stund till.
ciao.
en utav alla fredagar.
En fredag som faktiskt blev jäkligt bra.
Trots att vissa planer blev rubbade, och ändrade på grund av att EN person inte klarar av verklighetens smärta.
But shit happends, och jag tror även att vi hade trevligare på vårt håll.
J. hämtade upp mig, för att jag som en "stilikon" skulle hjälpa honom att välja ut rätt jacka. Rätt jacka och rätt färg, och han kan nu känna sig snygg i vinter. Dess värre inte här nere, då han flyttar till Umeå om en månad.
Vi mötte upp Camilla, för att fortsätta rundan i stan. En varmchoklad för henne och toast med nypressad apelsinjuice för mig, krafterna samlades och rundan i stan slutade kl 19.00, gosh. Fick med mig både smycken och en "klolklänning" hem. In om C. snabb dusch och sen bussen hem till mig.
Första ölen öppnades för kvällen, trots att klockan redan blivit 22.00 så tog vi det lugnt, och när vi kände oss färdiga tog vi första bästa tåg in till staden igen.
Förfest hos Jill, det kändes som att jag och C satt i vimmlet av en massa killar som pratade om rockronserten i Lund, Takida. Trots att jag inte alls intresserar mig av rock, framför allt inte Takida så var deras samtals ämne rätt intressanta. Kunde dock inte tro att någon av dom var "rock typen" specielt inte Martin & Niklas från jobb.
Men livet bjuder alltid på överraskningar.
kvälles vilda rundades av vid 01.00, för mig. Då A. som kört ner från Göteborg kom och hämtade upp mig. MYS.
Tack Camilla, för en väldigt bra kväll.
Hoppas den ska bli lika trevlig ikväll, då det bär av på artonårsfest. 
Åter igen inte så många upplagda bilder.
Life´s a bitch, and so am I.
höstmys.
- och jag njuter mer än (någonsin).
Började "morgonen" (12.30) med en omellett, fylld med paprika, kassler och lök. Förvånansvärt enkelt att göra, och obeskivligt gott. Har sedan dess stor städat, fram till ungefär nu. Har iofs lagat lite mat emellan och hyrt två filmer. Jag är lite speciell på den fronten då det kommer till städning. Jag små städar inte så ofta. Där emot ger jag mig på en total rensning och daming, skurning av golv m.m. rätt ofta. Idag har jag nog kastat halva inredningen i mitt rum (okej, där tog jag i). Men det är faen vad mycket små saker jag har, papper jag sparat på (som jag tror att jag har någon andväning av när jag blir äldre).
Det var som min syster sa, och jag får mig ett gott skratt varje gång. (Jag samlade på bamsetidningar som ung, och i 13 års ålder var bamsetidningarna ute, därför la jag dom i en hög på mitt rum utan någon som helst funkion. Min syster hade då varit avundsjuk på min samling och ville ju givetvis ärva dom av mig. Då jag argt utbrast att det skulle hon absolut inte få göra, för dom skulle jag spara tills jag blev äldre och ge dom till mina barn.
Men sedan jag blev 15 har jag alltid sagt att barn är inget för mig (lätt att säga i den åldern). och då jävlar blev det liv på systern, Du skulle ju spara dom jäkla bamsetidningarna till dina barn, och nu ska du inte ens ha några.
Okej. Min poäng är att jag är duktig på att hålla kvar i saker. Men idag hamnade det hela i soporna, och tror nästan det gör mer nytta där. Annars så luktar här gott, och jag har tagit fram mina höst/vinter täcke inks påslakan/örngott (också en kanske annorlunda sak med mig, jag har speciella påslakan beroende på årstiden). hah. Gosh!
Jag njuter faktiskt till MAX här. Ljusen är tände, fönstret står på glänt vilket ger rummet frisk luft. Här är en blanding av vanil, jordgubb och tvättmedel i luften.
Jag har lagt märke till att jag alltid lyckas bli kallad snygging, när jag ser som värst ut (entligt mig själv).
Jag går oftast i träningskläder, eller slappa byxor. Är alltid osminkad och håret är så långt ifrån vidgjort som det kan bli. Ibland hade jag nog önskat att få den komentaren, när jag spenderat över en timme framför speglen.
Mest för att få känslan av att det var värt tiden. Maybe not. ;-)
Greys A. har satt igång. Spänningen är olidlig. I love it.
Efter det blir det två filmer jag velat se länge.
Jakten på lycka - Will smith.
Underbara älskade - Michael Nyqvist.
I am unwriten.
oh. everything is good.
En middag med shoots, blev en förfest, som slutade med fest. Här hemma. Tänka sig, jag har aldrig varit ett fann av det ansvaret. Att ha ett hus fullt, med hög musik och berusade människor, och själv springer man som en idiot och håller koll på allt, och fyller på jordnöts skålarna, och ger alla glas. och framför allt får sig en förjävlig kväll.
Men jag hade fel, och är glad över att jag tog på mig ansvaret som faktiskt inte var så stort.
Alla skötte sig, trotts den sprängda högtalaren och tusen shootglas. Det blev dans, och groggar till fullo och (dock) en lång natt. Speciellt för den (jag) som skulle ta tåget 06.00 till jobb. Men dom två timmars sömn hjälpe mig och jag var (fortfarande berusad) och glad när jag vaknade. Visst, jag gnällde en hel del på jobbet, och jag drack en jäkla massa juice (som är det godaste vid en bakfylla, eller också iskall coca cola) och fick även ta en alvedon som jag bara tar vid när behovet är som allra störst. Annars vill jag att saker och ting ska gå över på ett naturligt sätt. Men jag överlevde och njöt extra mycket när jag mötte sängen kl 15.00 då huset redan var städat.
Så jag vill mest bara dubbeltacka för en bra lördag.
Var tyvärr inte så aktiv med kameran. Men ni överlever.
och så var det måndag.
även en ledig dag. Tog ledigt från Lagerhaus, mest för att samla krafter och för att träffa A. som varit i Paris.
Som även hade med sig två paketer till mig (jag älskar överraskningar). Två jättefina halsband från Frankrike. Oh, tack. Där efter åkte vi till peugeot, för att hämta hans nyköpa bil. Verkligen jätte fin. 406:a, sportbil. Sen alla dessa hästkrafter som ni killar är så duktiga på att nämna. Själv rör det mig inte i ryggen.
Jag har även inhandlat mig en helt ny cykel (den andra var min syster så duktig att göra av med). Så redan imorgon ska den Invigas, då jag ska börja cykla till Malmö igen. Lovely.
det bästa från mig till er. godnatt.