gladjespridaren

Relationen har mycket att leva upp till, och jag kom idag fram till att jag inte kan kräva mer utav den än vad jag redan fått. I alla fall inte i vårat kapitel, mitt och M. förhållande! Våran relation. För jag måste erkänna att jag inte kunnat önska mig ett bättre ex (om man nu ska önska sig ex) kanske varit bättre om första kärleken hållt för alltid. Men nu är fallet inte så, och jag har lärt mig mycket utav detta. För er som upplevt förhållande och en brakeup - tror jag förstår vad det är jag ska gå in på nu. För vem har inte hoppats på att en fungerade vänskap ska inträffa när det väl tagit slut med killen? att man ska skiljas som vänner, och att all svartsjuka, sorg bara ska försvinna. Att man ska acceptera att det är slut, att det ska vara ömsesidigt och att man framför allt kan prata om det som hänt och vad som hända skall utan bråk & skillda åsikter. Vi alla har hoppats, och många (för många) har blivit svikna av sig egen styrka och insett att det krävs för mycket energi och för lite vilja för att få det att fungera. Vi har fått det att fungera, hit in tills så har vi haft både styrkan och viljan. Han är förstående, jag är villig och vi båda är klara på att det kommer komma tider då det känns förjävligt, då vi kommer att få reda på saker vi inte vill höra, men vi är också med på att ta oss igenom dem ...

och vad mer krävs än två människor som står på samma sida och spelar samma spel. Att vi senast idag, kunde avnjuta en timmes biljard spel och en stor stark var mer än jag hoppats på, då vi för två veckor sedan sa att vi inte skulle träffas på ett bra tag. Mest för att gå vidare! Jag är så otroligt stolt över hans styrka och sätt att lösa detta på, att jag som sagt inte kunnat önska mig ett bättre ex. tack M.