lovet är över och rutinerna sätts nu på prov igen. Jag misslyckades igår, men kanske lyckas jag idag. Ta mig till träning och sen plugga lite. Kanske hyra en film, och lägga mig i tid.

Jag är fortfarande jätte begränsad när det kommer till mitt skrivande, jag vet inte om jag kanske helt enkelt ska lägga ner hela den här ideén med att blogga, eller fortsätta som jag gör nu, uppdatera lite smått då och då. Det kanske bara gör mig gott. Sitter tyvärr inte på några härliga krönikor, eller för mycket åsikter.

Måste dela med mig av något roligt men ändå tråkigt.
Om 17 dagar bär det av till Berlin, för att spendera fyra dagar där (bokat idag) och sedan spendera sex andra dagar i två andra länder (som inte riktigt ännu är bestämt). Detta för att vi (3 tjejer) vill göra denna resa så spontan och billig som möjligt. En del av mig längtar jätte mycket, tänk att äntligen ha råd och tid till att backpacka i Europa. Att få se allt det som mina Historie lärare pratat om genom åren, att få möta den tidiga våren och för tio dagar släppa alla dom "krav" man har på sig här hemma, inte riktigt alla.
medan, en annan del av mig inte vill lämna det som faktiskt håller mig kvar, M.
Jag som i vanliga fall börjar gnälla efter två dagar, ska nu klara mig i tio. Har ingen som helst erfarenhet när det kommer till att resa ifrån något man håller av. Antingen så stjälper det oss, eller så hjälper det oss. Jag vill enbart få ut något positivt utav det, och är jätte säker på att jag aldrig kommer att vara så glad över att se honom, som den 24 mars då jag är hemma igen!

Midnight Hour - Running away.

Det är inte jätte lätt att vara lycklig och på samma gång vara ett känsloladdat JAG, som bryter ihop så fort någon säger Hej. Jag vet inte om det har med att det är Lov att göra (och som många redan vet, så är det väldigt sällan jag uppskattar lov). Trivs där emot med någon ledig dag, lite då och då. Men nio dagar i streck är lite att ta i. Speciellt när den ekonomiska biten är rätt tom. eller.. så är det bara en svacka, där man är trött och otolig och vädret blir bara sämrre och där med humöret.
Jag är utöver allt detta, så frukansvärt glad över att ha M. som många gånger gör mina dagar.
.. och framför allt lyfter upp mig. Den här tiden hade varit olidlig utan honom.
tack.

En dag jag personligen anser överskattad, trots att jag idag njutit mer av den än andra år.
Min egentligen ända kritik är att jag inte förstår varför det ska behövas EN speciell dag, då man ska visa extra mycket kärlek, ge varandra en ros eller dylikt. Sånt tycker jag ska ske spontant, en helt "vanlig" dag,
då det uppskattas tusen gånger mer :)

eftersom att jag fortfarnade är en studernade människa. Så har jag en del fria dagar från skolan. En del kallas lov, andra dagar kallas studedag och sen finns det något som herer friluftsdag. Vi ska nu ge oss ut, göra aktiva saker som exempel att spela golf, laserdoome, fiska, åka skridskor, även skidor m.m.
Jag som aldrig stått på ett par skidor såg detta som ett perfekt tillfälle, 350 kronor och du får allt! Sen att det är i Sverige, som är hyfsat platt är en annan sak. Jag är ju nybörjare och ska börja lågt.
Men givetvis så tillät vädret inte mig på ett par skidor (jag tror det har att göra med att jag skulle bryta benet, eller något). Så snön eller minusgraderna kom aldrig.

Så denna fridluftsdag, blev en ledig dag för mig. En ledig, och riktigt mysig dag. Lång frukost, bussresa till Johanna, tv-pogram, scrambled eggs och badande i utomhusbubbelpool med en varm kopp te efteråt.
Som den ljus-beroende jag är. Så är hela mitt rum fyllt nu, varmt och harmoniskt, ska fylla på min te-kopp en andra gång, och fortsätta pilla lite med allt :)

föresten. på tal om lediga dagar. De senaste veckorna har bestått av en hel del tankar kring studenten. En dag som faktiskt ska bli så nära perfekt man kan komma. Den ska vara så jäkla glad, full av skratt, värme, människor och kärlek. Men vadå? .. jag firar att jag gått mina tre år (tolv) i skolan.. och att jag nu ska vara mogen nog att ge mig ut i ett helt annat liv. Spännande. Men min tanke har faktiskt lagt sig lite åt det negativa av det hela.
Jag ska inte bara ge mig ut i ett annat liv. Utan jag ska lämna massa år efter mig, alla människor och vänner jag samlat på mig genom åren. Jag ska börja leta jobb (eller börja plugga igen, som nu ska kosta mig massa pengar). Hittar jag mig ett jobb, så ska jag helt plötsligt börja jobba åtta timmar fem dagar i veckan fram till jag fyller 65. Jag har nu inte längre tillgång till studiedagar, lov eller fridluftsdagar. Det finns inte något som längre heter skolka, och jag kan inte ringa och sjukanmäla mig hur som helst.
.. och jag måste erkänna, att jag finner det sorligt.
Kanske för att jag är en lat människa, eller helt enkelt för bekväm i vardagen som den är.

".. jag fick en fråga för ett tag sen, av min kära M. Hur ska det nu bli att fylla 18?
Mitt (duma) svar på den frågan var, - Jo. Det känns väll bra, jag kan ju skaffa mig ett Visa."
för allas intresse, så har jag fått mitt Visa nu :) grönt & fint, och jag är supernöjd :)