a chapter in life.
andningarna blir allt tyngre och det slår hårdare i bröstet. Du vet att du snart är påväg att göra ett val, säga ett par ord som kommer att förändra allt. Förändra något som levt på rutin i tio månader. Ett steg så stort var för mig väl genomtänkt. Ändå uppenbarade det sig inte förän efteråt hur mycket som försvann, hur robotliknande man egentligen varit.
Det var en typisk höstdag och bussen tog god tid på sig, vilket då innebar ännu djupare andetag och fortare slag. Första steget ut ur bussen gav betydelsen; att det närmade sig, och jag såg honom.
Nu med helt andra ögon.
Kommentarer
Trackback