det räknas neråt.
studentveckan, är i full gång. Innerstaden är livad, och allt fler ungdomar fyller glasen om kvällarna.
Det är inget mindre än min tur på Torsdag. Minuterna började räknas ner för längesen, och snart är jag på sekunderna. Tiden går snabbare än vanligt, och det förvånar mig. Då tiden alltid har en tendens till att bli seg när man längtar till något. För längtar är något jag verkligen gör! Studenten kanske är för många, en dag som drar upp den del tankar och diskussioner, framför allt om framtiden. En del får ångest och har svårt att släppa taget om skolan och dess frihet, andra (där jag är inräknad) ser det som en öppning och inbjudan till något bättre, roligare och mer givande. Studenten är min början, och min väg ut.
Självklart så kommer jag att ta saker med mig, man åker ju inte på en resa tomhänt. Jag har en kärleksfull pojkvän och goda- vänner som fortfarande kommer att följa med mig längst resan.. och givetvis min familj. Min älskade familj som står mig så varmt och nära hjärtat, jag kan inte önska mig något bättre eller tryggare. Det är stärkande och ger mig mycket stolhet att verkligen kunna tala så gott om min familj.
kärlek, E.