I do mind.
Nu har jag varit ledig en hel dag. Redan nu känner jag hur jobbigt det faktiskt är. För min nästa jobb tid är inte förän 30 Januari, vilket betyder att jag har två veckor till att göra Ingeting på. Den känslan, är vad folk kallar ångest.
och som sagt, det har BARA gått en dag.
Rätt galet det där med jobb & ledighet. När jag jobbar som en galning så räknar jag timmarna till nästa lediga dag och när dagen väl kommer så hinner jag precis börja njuta innan jag ska jobba igen, och NU när jag verkligen är långledig, så räknar jag dagarna tills jag börjar jobba igen! Jag klarar helt enkelt inte av att vända på dygnet, sova länge, vakna, dra ut på timmarna och sen sova igen. Det finns ingen mening med det, och desto fler dagar som går ju lägre lön får jag nästa månad. Så snälla, ring in mig nu!
M. har i alla fall lika tråkigt som jag så vi försöker fylla dygnets timmar tillsammans. Det vi är bäst på är att dricka te, och med storleken vi har på våra muggar så går det faktiskt en hel timme / mugg. tidsfördift!
Det är nu jag saknar förhållandet. Någon att hålla av, kunna ringa, spendera dagen och natten med, känna sig bekräftad och omtyckt av. Det är den här känslan som skapar desperation. Det är den här känslan jag kan leva utan. För det är just exakt den här känslan som får en att känna sig ensamast i hela världen. call me.
ciao.