the real me.
jag frågar mig själv vad den här sommaren varit utan sex and the city maraton och kings of leon strömmande ur högtalarna. För att inte låta bitter, så är det dessa två saker som gjort sommaren hit in tills. Det är de två sakerna jag kommer hem till, och ibland (trots trevligt sällskap) längtar efter. Har jag börjar gå tillbaka till att vara en ensamvarg? att helt enkelt trivas som bäst med mig själv och mina egna tankar. Hur konstigt det än låter, och kanske sorligt när jag läser det. Så måste jag säga att det känns väldigt skönt att känna så, att kunna berätta att jag trivs med mig själv när jag är ensam. Att jag inte är i behov av rörelse runt omkring mig hela tiden, någon som håller mig i handen eller hjälper mig med att sätta ord på alla tankar, för det klarar jag så bra, alldeles själv.
