gladjespridaren

borta bra men hemma bäst! en veckas hus och hundpassning är nu över. Som med allt annat så var även detta gett mig mer erfarenhet och lärt mig mycket om ansvar. Jag har rastat hund morgon och kväll och samtidigt fått ihop det med långa arbetspass då uppbyggnaden av butik på Entré var i full gång och inte nog med det, en invigning. Jag har lyckats, och med lyckats menar jag att jag klarat av allt detta utan att bryta ihop eller ge upp. Jag har faktiskt njutit av det hela och ställer gärna upp med liknande igen. Jag är dock inte redo att ha hund på heltid, och kommer nog aldrig att bli heller.

jag är totalt utmattad och sitter just nu okontrollerat och försvinner bort mellan varven då tröttheten faktiskt tagit över mig på riktigt. Tuff vecka men otroligt rolig och lärorik. Hur skönt det än har varit att komma ifrån hemmet lite och se vad mer världen har att erbjuda så anser jag fortf. att mitt hem är det bästa för mig. Alltså inget flyttta hemifrån på ett bra tag.

sängen.
Entré imorgon 11-18.

why does it feel like this party is over.
Jag tror inte jag är ensam om att uppleva livet och dess perioder såhär ; att det helt enkelt inte kan gå och kännas bra för länge. Livet kan omöjligt vara på topp för länge, vilket betyder att en hastig förändring snart kommer att ske. Senast igår tänkte jag när jag satt på bussen att "Ibland är livet allt bra" .. och snabbt efter den tanken ångrade jag min självsäkerhet och mallighet, och fick känslan av att det snart skulle förändras. Det gick inte mer än ett dygn och så stod man i skiten igen. Jag fick världens chock idag och är väldigt osäker på hur mycket jag ska skriva här. Men jag är rädd att jag inte kan stå för vad de högre Cheferna för L-haus står för, och det kan skapa problem. Jag är rädd att det redan har skapat ett problem. En jobbig känsla i magen, som jag tyvärr måste svälja. Sväljer jag inte det , kommer jag inte att kunna jobba kvar. Det handlar om något som för många är självklart. Det känns tungt nu.
Jag har trots det kollegor och butikschefer som gör allt mycket enklare och får mig att se saker och ting med ljusare ögon , och har kommit fram till att alla jobb har sina mörka sidor. Sidor man ibland får blunda för. För att kunna gå vidare och utvecklas. Men det tar inte bort det faktum att jag är chockad, besviken och framför allt, ledsen.

Jag har kommit fram till det!! Jag tappar aldrig motivationen för att skriva, utan när det händer att jag inte skriver på ett tag så handlar det om för mycket aktivitet och stress runt omkring, och då prioriterar jag inte skriviningen. Mest för att jobb är viktigare ect. Så där har vi det! Alltid lika skönt att komma fram till en slutsats.

Uppbyggnaden är i alla fall i full gång. Jag kan inte beskriva mer ord hur bra allt känns just nu. Bättre än förväntat, och butiken. Den är så personlig och liten, med en design ni aldrig sett i liknande Lagerhaus Butik (om ni inte varit i Helsingborg). Att inte prata om personalrummet, toaletten och framför allt Lagret. För dig som läsare kanske det tycks vara konstigt att uppskatta en toalett och ett lager. Men om man levt i en butik som Södergatan eller Lund så uppskattas sådana småsaker enormt. Jag har även fått träffa mitt säljarteam och givetvis butikschefen (som jag jobbar med innan). Det känns klockrent. Samtidigt som jag är medveten om att vi kommer att få jobba med saker och ting, som både grupp och butik. Men det är just det som är det intressanta i hela processen. Byggnaden Entré ska vi inte prata om. Det är ett enormt projekt som jag tror lagt sig på den bästa punkten i Malmö. Invigning 19 mars. Nu på Torsdag!! Be there.

Efter ett par hårda dagar. Ska jag avnjuta ett glas vin och faktiskt grilla grillspett m. tillbehör. Det är vinter och kallt och för att liva upp det så ska jag sätta fart på grillen. Saken är den att jag testar på att bo själv en vecka nu. Inte vart som helst. Utan i ett stort hus, med allt dess tillbehöv. Plus öpenspis. Där jag trots en hektisk vecka framför mig, ska försöka avluta kvällarna med brasan tänd och en bok.

trevlig lördagskväll.

Jag är igång. Jag fungerar. Jag är nu en fullt arbetande människa, och jag trivs. Trivs som fisken i vattnet. Visst är jag trött på morgonen och lite extra gnällig. Men det hör till. Jag njuter av att få fixa till mig tidigt på morgonen. Äta en god frukost, som fem minuter senare har gett mig energi. Fy vad kul detta kommer att bli. Glad!

I feel the adrenaline moving through my veins. Mäktig dag! Jag har för första gången satt ett par pjäxor på mina fötter, satt fast dem på ett par skidor och kastat mig ut i backarna. Det hela började i frustation men slutade minst sagt i en känsla av frihet. För att vara absolut första gången, så måste jag beröma mig själv. Jag fick in tekniken ganska snabbt och älskar när det går så fort att adrenalinet rusar genom kroppen. Dock nervig över höjderna, men det är bara att svälja. För er som än så länge bara besökt Vallåsen, eller som gillar större backar men inte vill åka för långt kan jag rekomendera Isaberg (hestra). Ca, 2,5 timme från Malmö. Ni kommer att få se mer av mig på skidor !!

Det visar sig rätt tydligt att man är duktig på olika saker från dag till dag. Det gäller bara att hålla fast vid det som hjälper en och inte stjälper. Som i förrigår, då var jag så sjukt duktig på att äta Gifflar, ni vet sånadär otroligt små och goda kanelsnäckor. En hel påse åt jag på mindre än en timme. Igår, då var jag duktig på att träna. Trots all denna omotivation så tog jag tag i tränsningväskan, första bästa buss och en timme på gymmet. Efteråt gick jag in och handlade en ny påse med gifflar, och för en timme sen åt jag den sista av dem. Jag har med andra ord ett nytt beroende, gifflar.
Varför kan jag inte få ett beroende av träning, sådär lätt?

Jag gör just nu eller har snart gjort i två dagar helt tvärtemot än vad jag borde göra. Jag borde njuta, och det är av den enkla anledningen att detta är min sista lediga vecka innan allvaret börjar ; allvaret innehåller fast tjänst, ansvar för butik och dess säljmiljö och först och främst uppbyggnad av butik på Entré. Men jag kan inte, jag vet inte hur man njuter av så mycket ledighet som jag smakat på nu, jag vet inte hur jag uttnyttjar dagen till fullo när vädret är som det är, när jag inte finner någon motivation till att träna och inte vet hur man somnar om nätterna!! Vad hemskt det låter när jag skriver ner det såhär. Alltså, mina dagar är ju inte katastrof tråkiga, jag gör ju dock saker och ting hela tiden, men jag tar inte vara på den lediga tiden på de sätt jag borde, som tex kolla på så mycket film jag bara kan, läsa en bok, träffa alla vänner man inte sett eller hört något ifrån sen barnsben. Jag är med andra ord skit kass på att vara ledig.

ser med spänning fram emot nästa veckas allvar och långa dagar, nya kollegor och utmaningar. Att få återgå till att vara kreativ och visa vad jag är bäst på. It´s the begining of something new.

Snart väntar ett glas vin på lillatorg med en mycket saknad vän som landat från Paris, skål!

Var det värt det? Efter att ha tänkt på det ett antal gånger, analyserat, tänkt igen så har jag kommit fram till en slutsats. Så, NEJ, det var inte värt det! Jag som person älskar att städa (absolut inte alltid, alla dagar, hela veckan) men tillräkligt ofta för att ha det rent. MEN, städningen efter helgens fest tog verkligen på krafterna och mitt humör, att behöva skuta golvet med grovborste och såpa för att nästan få det rent är extremt, och inte nog med det både min rygg och nacke ger ifrån sig stötar av värk. Huset förtjänade verkligen städningen och jag önskade att a la familia städade lite oftare. Men för att vara ärlig så städade jag längre än festen varade och då, tycker jag inte att det är värt det. Men jag skyller på golvet! Vi har fel golv för att ha fest med fulla och glada människor som älskar att gå in med skorna, speciellt när det har regnat ute och är sådär extra lerigt.

peace.