gladjespridaren

why does it feel like this party is over.
Jag tror inte jag är ensam om att uppleva livet och dess perioder såhär ; att det helt enkelt inte kan gå och kännas bra för länge. Livet kan omöjligt vara på topp för länge, vilket betyder att en hastig förändring snart kommer att ske. Senast igår tänkte jag när jag satt på bussen att "Ibland är livet allt bra" .. och snabbt efter den tanken ångrade jag min självsäkerhet och mallighet, och fick känslan av att det snart skulle förändras. Det gick inte mer än ett dygn och så stod man i skiten igen. Jag fick världens chock idag och är väldigt osäker på hur mycket jag ska skriva här. Men jag är rädd att jag inte kan stå för vad de högre Cheferna för L-haus står för, och det kan skapa problem. Jag är rädd att det redan har skapat ett problem. En jobbig känsla i magen, som jag tyvärr måste svälja. Sväljer jag inte det , kommer jag inte att kunna jobba kvar. Det handlar om något som för många är självklart. Det känns tungt nu.
Jag har trots det kollegor och butikschefer som gör allt mycket enklare och får mig att se saker och ting med ljusare ögon , och har kommit fram till att alla jobb har sina mörka sidor. Sidor man ibland får blunda för. För att kunna gå vidare och utvecklas. Men det tar inte bort det faktum att jag är chockad, besviken och framför allt, ledsen.