gladjespridaren

för ett par år sen var det inte OK att vara hemma. Satt man hemma en vardagskväll så berodde det på att föräldrarna tvingat på en läxorna och satt man hemma en helg- kväll så berodde det på utegångsförbud. Hade man lyckats undankomma bådera sakerna så var det till att umgås med vänner, och det gjorde man ända tills klockan blev så mycket att det inte var annat än dags att gå hem.   Jag tror det hela handlar om att man är rädd för att missa något.
Idag, så händer det lite då och då att pappa med glimten i ögat frågar; Är du "myselin" idag? och det ser man tydligt då mjukisbyxorna är på, håret ruffsigt uppsatt, t-shirten ostruken och inte ett tecken av smink syns. Det är då jag kryper ner, helt ensam för att njuta av film och kvalitetstid med mig själv. Det är då jag vågar missa något. Men det är också då jag också samlar kraft för att vid nästa umgängestillfälle, vara mig bästa- JAG till hundraprocent.Idag är en sådan dag. En myselin dag. Jag har lärt mig att det är OK att vara hemma.