gladjespridaren

Ett sommar lov för 3 år sedan, var något vi alla såg fram emot.
Framför allt så var det ett lov. Två och en halv månad som bestod enbart av roliga saker (så vidare inte något tragiskt hände). Man skulle spendera massa tid med vänner, och vädret skulle vara helt underbart, man skulle ha en cykle som tog en till alla ställen. Framför allt stranden, och hade cyklen punktering, så fungerade sommarkortet utmärkt.

Tre år senare, så var sommar lovet inte längre lika spännande.
Inte nog med att det inte längre var ett lov, utan mer en frustation över att man skulle behöva gå utan studiebidraget i två månader, om man nu inte hade lyckan att komma med i Ung i sommar, som ger en 40 kr i timmen.
Bättre var det för dom som redan innan sommaren lyckats hitta jobb, och klarat av att hålla fast i det och smickrat in sig hos chefen. En sommar utan pengar, ger en inte mycket till val.
Man hade ju kunnat spendrera dessa två månader på stranden, vilket hade varit skönt. Men vädret är inte något vi vanligtvis lägger sin tillit åt. Då återstår vännerna, många av dom är ute och reser, andra har jobb.
Jobbet innebär (oftast) tidiga mornar och hyftat sena eftermiddagar. För den som jobbat, så är man allt som ofta väldigt trött efteråt och vill hem och sova någon timme.
Éfter den någon timme, är klockan för mycket och det är snart dags att lägga sig igen, för nästa dags hårda arbete.

Inte nog med detta, ju äldre vi blir desto snabbare går tiden (hos mig gör den det).
För det är faktiskt redan Malmöfestival. Jag menar, Malmöfestivalen är något som pågår en gång om året.
Det är också något som presenterar slutet av Augusti och början av ett nytt läsår för många.
Även slutet på sommaren, och början på hösten. Så här är vi.

- I slutet av allt det roliga och i början på något kallt, och blåsigt. Men ändå så himmla mysigt.
Extra mysigt är det, när man har något att dela den med. Jag har ju alla härliga tjejer på media, som jag nu ska skratta mig igenom ett sista år med. Jag har även min underbara höst/vinter jacka, som jag faktiskt längtat efter att ta på mig, dessa mysiga halsdukar och stickade mössor (som jag faktiskt passar i). Ett par mysiga stövlar, och under allt detta ett varmt hjärta, och aldrig för mycket kärlek. (kanske en snygg och höstig outfit också).
Sist med inte minst har jag ju också, K.

Det är nu jag behöver ledigt.
I´m going down.

En av min värsta och bästa sommar på länge.
Vädret har inte varit något att hurra för, och det ända jag såg fram emot var Italien resan i två veckor.
Men jobbet tog över, och jag har ännu inte lärt mig att säga nej. Så resan blev avbokad, och jag satte min fot på hotelet ännu en helg.

Det är nästan sorligt att behöva tänka tillbaka på att jag faktiskt jobbat där varje helg i ett helt år nu.
Jag har med andra ord, inte haft en komplett helg på 365 dagar, och just nu så tycker jag att det suger.
Det suger, ännu mer. När den som gjorde hela min dag på jobb, nu flyttat till Stockholm.
En tjej, jag fattat riktigt mycket tycke för, och faktiskt inte vill vara utan här nere. Det känns (!).

Hon är den största anledningen till varför jag kan kalla den här sommarn för den bästa.
För utan henne, har detta varit den värsta på länge. Nu vill jag tillbaka till pluggandet och rutinerna.
För att om ett år ställa mig på trappan, och vara en av dom lyckliga studenterna. Lämna åren i minnet, och gå vidare.

Det har förutom vädert och allt jobbandet, varit en sommar med två av mig.
Jag har med andra ord kännt mig delad, och totalt kluven, och vet fortfarande inte vad det är jag vill.
Jag har extra svårt att ta åt mig, och ännu svårare för att lita.
Jag är livrädd för att någon ska komma mig nära, för att sen kunna bryta ner mig helt.
Men samtidigt, så vill jag inte vara ensam. Det känns iaf. som vi funnit varandra (igen), och än så länge så känns allt bra. K.

Life goes on.