my addiction.
Jag har en sak jag måste erkänna, och ett förlåt att bekänna. Jag kom precis på mig själv med att gå in och läsa Blondinbellas blogg, http://blondinbella.se en blogg jag länge kritiserat. Inte på grund av svartsjuka över att en tjej så pass ung kunnat gå så långt med bloggandet som jag själv arbetat med (oregelbundet) i ett antal år och ändå inte lyckats få mer än 100 läsare per dag. Utan pga av att jag var rädd att alla ord som hon skrev ner saknade betydelse. Att det bara skrevs för att det såg bra ut, och att andra "unga" tjejer såg upp till någon som bara spelade bättre än dem själva. Men som egentligen är minst lika osäker.
... men, som jag sa så gick jag in och läste och varför jag gjorde det var av den enkla anledningen att jag behövde motivation och en snabb och smart idé om vad jag ska skriva om! Alltså har jag kommit fram till att kritisera "Bellas" blogg enbart var dumt eftersom att jag själv tar nytta av den, och efter att ha läst en del inlägg så är hon faktiskt frukansvärt ärlig mot sig själv och sina trogna läsare, hon erkänner helt enkelt sina egna brister också. Vilket är en enorm styrka att kunna göra! Så jag ber här med om ursäkt. ( hon fick mig trots allt att skriva ett inlägg).
På tal om osäkerhet, så är det något jag jobbar hårt med just nu! För jag är rädd att jag tappat för stor del av min självständighet och det gör mig inget mindre än osäker. Så pass osäker att jag igår på en 25 års fest faktiskt bröt ut i gråt och kände mig minst i hela världen (något jag iofs rätt snabbt rättade till) men att överhuvudtaget behöva känna sig så liten , helt utan anledning var hemskt och jag tänker inte utsätta mig för det igen. Därför är det "jobba med mig själv" tjugofyra timmar om dygnet i fortsättningen tills jag bevisat för mig själv att jag kan stå på mina egan ben, igen!
keep the love locked down.
För jag tävlar inte längre med mig själv, utan med hela världen.
Jag ser inte längre bara mina egna mål, och presationer utan alla andras också och jag har omedvetet (nu medvetet) börjat sträva mot dem också. Jag har insett att jag vill se hela världen i artonårs ålder för att min omgivning gjort det. Men det jag glömmer bort är att min omgivning, mina vänner och min familj är betydligt äldre och haft flera år på sig att göra det. Men jag, Jag vill göra det NU! Jag tror vi faller tillbaka till : bråkdelen av en sekund. För det är så snabbt jag vill att allt ska ske, som om inte tiden gick fortf tillräkligt (?)
jag kom idag fram till att jag vill bli reseledare.
och detta talar så starkt till mig att jag inte bara vill söka in, utan jag har redan bestämt mig för att jag blivit antagen, packat mina väskor och står på flygplatsen för att möta en veckas utbildning på Canarieöarna. och det är ju lite dumt, för mitt i allt tänkande och research så läste jag att man måste ha körkort och helst av allt vara över 21 år. Okej, ålders biten kan jag fixa, med en smart ansökan och sprudlande energi & charm så har dem glömt bort min ålder, men körkortet.
jag satte mig genast och räknade ihop antal jobbade timmar i November, för att exakt räkna ut hur mycket jag får i december, och lika dant i december för att veta vad jag får i Januari, och så satte jag ett sånt högt krav att jag måste ha körkortet innan jag fyller 19. Alltså innan den tretionde Januari tjugohundranio. Efter en del räkning kom jag fram till att om jag verkligen ger mig "fan" på att spara så kan jag klara att betala en intensivutbildning i Januari. . och mitt i allt det satt jag och blev arg över hur lite jag egentligen tjänar för att jobba nästan ända in på Julafton, och det slog mig då att vara extra (ibland) suger, för då får man tider som 14- 19 eller 10-14 varje dag och kommer då alltså inte upp i tillräkligt många timmar. Så visst jobbar jag många dagar, men inte tillräkligt många timmar. och det suger!
så den pressen jag sätter på mig är att jag ska betala och klara mitt körkort innan Januaris slut och samtidigt komma in på reseledar-utbildningen antingen till våren eller hösten nästa år och betala den, på två skit löner (december & januari).
tre skitlöner, för jag hinner ju inte jobba något i Januari när jag ska göra Intensivkursen och får alltså inga pengar i Februari heller.
wish me good luck.
Now keep your love locked down
, you lose.
I need a miracle.
föresten så har jag det jäkligt bra, för jag är min egen dj just nu, och med hjälp av youtube så väljer jag ut exakt den house-musiken jag älskar och har de tätaste öronsnäckorna du kan tänka dig, med världen volym i öronen och det är den dimman jag får nöja mig med ikväll. vad är inte bättre än att somna till soft house music. mys lördag!
imorgon ska mamma dra med mig för att se Mamma mia - jag vet att jag är sent ute. men har inte funnits tid helt enkelt, och mammii påstår att den är så bra att hon mer än gärna ser den en gång till (bara hon inte berättar halva filmen av ren exaltering innan den börjat, eller pratar under Bion, då kommer jag ångra mig) jag ser i alla fall fram emot en bio-söndag.
inte alls lika intelligent och välarbetat inlägg som från början var tänkt. men en lätt uppdatering om vad som går runt i mitt huvud just nu. jag vill verkligen dansa till house ikväll. in i dimman , godnatt.
it´s all about the big things.
bowlingkloten var nog inte den bästa jämförelsen, men jag är fortfarande helt jätte säker på att jag inte är intresserad av bigger boobs eller något annat implantat, gosh that was heavy.
everything matters.
saker och ting förändras på bråkdelen av en sekund. Vart ända val och alla handlingar är en ny bit till pusslet, en ny väg. En del genvägar andra omvägar. Oavsett vad så händer det så snabbt att man inte ens hinner ändra sig innan det är försent. För det händer på bråkdelen av en sekund! Förhållandet tog något ifrån mig, samtidigt som det gav mig en hel del också. Allting har sina negativa och positiva sidor, man måste bara välja vilken av dem man lever för. Jag lever för de positiva och försöker se de negativa som om de har en mening, och hur klycshit det än låter så blir vardagen lite enklare.
Jag kan ge ett komiskt exempel som hände så tidigt som i morse ; efter en mysig hemma kväll hos Madeleine valde jag att sova på hennes soffa (galet skön för att vara en soffa). Jag hade redan då bestämt mig för att gå upp med henne vid 06.30 för att ta bussen hem och hon till jobb! Det var ett lättare beslut klockan 23.00 på kvällen än vad det var när jag vaknade 06.30 och tröttheten hade tagit över, snäll som M. är så bestämde hon sig för att lägga extranyklen på bordet och låta mig sova ut på min Ledia dag. FEM- MINUTER innan hon ska lämna lägenheten så testar hon nycklen i dörren (för att vara säker) och den fungerar INTE. Hon har då alltså fått TRE extranyklar till soprummet (hyresrätts -föreningen anser soprummet viktigare än själva lägenheten) Jag fick nu inte bara gå upp utan också kasta på mig kläderna för att hinna med 07.00 bussen .. Nu kommer vi till slutklämmen .. Jag hade här kunnat bli jätte irriterad och jätte gnällig (inte bara för att jag ställt mig in på att få sova vidare) utan på grund av mitt fruktansvärda morgon humör (som iofs blivit bättre) Det hade inte bara förstört min dag, utan hade nog gjort Maddes dag sämre också. Så jag valde att se det (som för mig var negativt) med en mening, och sa högt till Madeleine : Det var nog meningen att jag skulle hem så här tidigt !! och hade jag inte åkt hem så hade jag inte fått avnjuta en varm kopp te, kolla på nyhetsmorgon och äta två rostade mackor med apelsinmarmelad och ost på. Jag hade inte heller publicerat detta inlägget.
Så visst "faen" hade det en mening! :)
vad jag tror att jag försöker säga är att jag måste lära mig att acceptera allt som händer runt omkring mig och i mitt liv och hela tiden kämpa med att försöka se det positiva och förstå det negativa för att lättare kunna gå vidare och med lärdom utav det lämna saker och ting bakom mig. Move on.
we gonna rock tonight!
Hell yeah! Tonights outfit.
what goes around, comes around.
Budapest och vistelsen där kändes längre än vad den var, mycket på grund av sällskapet, staden och omgivningen men också den där känslan av att leva sig in i en annan värld och släppa vardagen och dess krav för ett tag.
För att vara en resa, så kort och inte speciellt långt borta så var den mer än förväntat och bättre än många andra!
Jag har BARA positiva minnen med mig där i från, så som två timmar sightsing med buss (som visade det absolut stoltaste byggnaderna och ställena i Budapest) De varma källorna (där man har ett 10 tal olika pooler och bastu att välja mellan , med olika grader i, många timmar spenderades, och man kände sig NÄSTAN som en ný människa) Jag fick testat på en utsökt Sushi-resturang, där Två långa band rullades förbi varje bord med nylagad mat på massor av olika tallrikar, allt från musslor till kokoskaka med chokladsås. Ät så mycker du vill !!
Sist med inte minst, besökte vi en utsällning vid namn Bodies - Här fick man lära sig EXAKT hur människans kropp ser ut och är uppbyggd, och med exakt menar jag exakt .. för det var en uttställning med riktiga kroppar, och i en annan benämning; döda kroppar. Häftigt men på samma gång rätt hemskt! Framför allt när man fick se lungorna på en rökare och en icke rökare, och riktiga foster och ett ny fött barn, men absolut lärorikt!
Tack Tim för minnesvärda dagar.
Budapest.
cry me a river.
har man väl börjat skriva så gäller det att fortsätta. Intressant det där, att helt tappa idéen på vilka ord man ska lägga på pappret och sen helt plötsligt börja välja bland alla ord, hitta rätt och skriva dem.
Detta inlägget kommer tyvärr inte vara spännande, för det kommer enbart handla om vilken upptagen människa jag är just nu, upptagen i annat och i mig själv. För att just nu känns det som att det är JAG, JAG och JAG. sounds bad, I know. Men jag tror man måste få vara lite självisk och egoistisk för att på någotsätt hitta rätt väg igen, tänka på sig själv för att tillsist förstå hur viktigt det är att tänka på andra också. Nu låter det precis som att jag inte förstått att det är viktigt att tänka på andra, men det har jag! If I put it this way ; jag har nog tänkt för mycket på andra och för lite på mig själv, att jag på något sätt måste hitta en balans och det är den jag jobbar med nu.
EN ledig dag idag, vilket innebar (frisörskolan LEEP) , jag är nu mindre blond och mer mörk (i underhåret) har haft det så innan, men tyckte dock att jag passade bättre i det förr. Antar att tiderna förändras!
Tisdag: 12.00 Uppdukting på Arena. Inför - Genrepet (onsdag). (dålig planering då jag inte vet hur länge jag ska vara där, fick svaret : Det kan ta allt från 4 till 10 timmar)
Onsdag: Genrep Arena - 10.00 - ca 01.00
Torsdag: Första Invigning Arena - 10.00 - ca 03.00
Fredag: Andra Invigning Arena - 10.00 - ca 03.00 (så långa dagar är både roligt och förjävligt, mest roligt för att man skrattar sig igenom de sista timmarna pga. av övertrötthet, tror dock inte det är lagligt, men det är ju resturangbranchen)
LÖRDAG: 12.00 flyger jag till BUDAPEST, för att få en välförtjänt Weekend på hotell Parlamente.
Tisdag; Hemkomst, och förhoppningsvis utvilad.
Onsdag: Lagerhaus 08.00 ; och sen är rutinerna igång igen :)
a chapter in life.
andningarna blir allt tyngre och det slår hårdare i bröstet. Du vet att du snart är påväg att göra ett val, säga ett par ord som kommer att förändra allt. Förändra något som levt på rutin i tio månader. Ett steg så stort var för mig väl genomtänkt. Ändå uppenbarade det sig inte förän efteråt hur mycket som försvann, hur robotliknande man egentligen varit.
Det var en typisk höstdag och bussen tog god tid på sig, vilket då innebar ännu djupare andetag och fortare slag. Första steget ut ur bussen gav betydelsen; att det närmade sig, och jag såg honom.
Nu med helt andra ögon.
